Falu koppargruva var tidigare Sveriges största koppargruva. Gruvan som är äldre än det svenska riket började bearbetas mot vikingatidens slut medan folket i dessa trakter ännu var hedningar. När gruvan för första gången träder fram i skrivna dokument mot slutet av 1200-talet hade den redan blivit ett riksintresse. Arbetet bedrevs i ett slags bolag där andelar i gruvan kunde köpas och säljas. De första kända privilegierna fick kopparberget av kung Magnus Eriksson år 1347 och koppargruvan bidrog under medeltiden till mer än hälften av Europas kopparproduktion.[1] Gruvan kallades under medeltiden för Tiskasjöberg.[2]
Vid en ceremoni 8 december 1992 sköts den sista salvan i gruvan. Dåvarande ordföranden i Stora Kopparbergs Bergslags AB, Peter Wallenberg tryckte på utlösningsknappen och därmed upphörde malmbrytningen i gruvan där bergsmännens gruvdrängar med kil, knoster och brytstänger under århundraden skattade berget på dess rikedomar.
Förutom koppar har i gruvan även brutits sulfidmalmer, zink, bly, vismut, silver och guld.
Källa: Wikipedia